Vårt förhållande till vårt fruktansvärda förflutna traumatiserar oss fortfarande. Det är förbluffande att inte bara angripargenerationen har förträngt, utan offren också. Nazismen var ett ämne som aldrig avhandlades i de borgliga hemmen eller i skolorna.
- Margarethe von Trotta, tysk regissör

Per Ragnar var regiassistent åt Ingmar Bergman då denne 1966 satte upp Peter Weiss Rannsakningen på Dramaten. En pjäs baserad på protokoll och referat från Frankfurträttegången mot ansvariga för koncentrationslägret i Auschwitz. 1992 gestaltade Per Ragnar Adolf Hitler i Hitlers bordssamtal skrämmande starkt tyckte en enig kritikerkår. Efter en föreställning låg ett brunt kuvert på hans sminkbord. I kuvertet fanns ett häfte med titeln Führern och hans folk och på en lapp stod: Hur många gånger har jag inte fått frågan hur vi kunde följa en man som så tydligt förde oss mot förintelse och undergång. Jag svarar alltid: Någon sådan ledare följde vi inte. Vi följde en helt annan Adolf Hitler Kuvertet blev upptakten till författandet av denna bok.

Boken är ännu en välkommen pusselbit till den eviga frågan: Hur har detta kunnat hända i ett av Europas mest civiliserade länder? Den bidrar bitvis till ny kunskap. Per Ragnar har intervjuat en gammal nazist och fått tillgång till en del skrifter, bl.a. Führern och hans folk, som vad jag vet ej tidigare publicerats. Han resonerar omkring nya insikter som förklarar utan att urskulda och får oss att förstå att vi måste lära av historien. Han ger oss också en tankeställare om vår egen ondska och insikten att vi måste rannsaka oss själva: Hur hade vi agerat om vi hade blivit utsatta för denna finurliga indoktrinering? Han höjer också ett varnande finger beträffande antisemitismen, som inte enbart är en fara för judarna utan lika mycket ett hot mot demokratin.
- Hedi Fried, psykolog, författare, f.d. Auschwitzfånge